Fragmenterade minnen

Av Rebecca Mott

Jag har många luckor i mitt minne. Det här smärtar mig på många olika sätt – jag känner att jag missar för mycket av mitt liv.

Jag har förlorat åren mellan 6 och 27.Det är inte helt förlorat, men är så fragmenterat att jag har svårt att sätta ihop dem alla.

Jag är ett undanskuffat pussel med bitar som saknas.Jag vill gråta, men har glömt hur man gör.

Jag vill skrika – men rösten är förlorad i ett splittrat förflutet.

Jag vill veta mina sanningar – men bara röra vid små delar.

Jag förstår med logik, varför mitt minne är så förstört.

Jag förstår att sinnet bara kan ta så mycket verklighet av tortyr, för att sedan inte kunna ta in mer.

Jag förstår att det mesta av prostitution är upprepat våld – upprepade våldtäkter, upprepad mental/fysisk/sexuell tortyr, upprepade sätt att bryta ned den prostituerade.

Jag förstår att upprepningar inte kan minnas fullt ut – bara minnas framtill att det upptäcks att de prostituerade inte ska beskyllas, och att våldet mot dem är planerat.

Jag förstår att överleva helvetet som är prostitution, så är det livsviktigt att stänga av eller att ersätta våldet med uppdiktade uppfinningar om makt och ha en bra stund.

Allt det här och mer därtill, förstår jag med en klar logik i sinnet – men det gör ingenting att stoppa sorgen av saknade minnen.

I den här posten, komer jag försöka utforska minnet – kanske prata om stunder/timmar/veckor/år.

Jag var prostituerad från 14 tills jag var 27, och innan dess sexuellt och mentalt utnyttjad i hemmet från att jag var 6.

De åren är bara stunder för mig – för mitt fragmenterade minne har gjort att goda stunder försvunnit och även utnyttandet och våldet.

Jag kommer ihåg stunder som sticker ut – men i åren av prostitution så kan jag inte se min ålder, inte se själva platsen eller ens fullt ut se männen som utnyttjade mig.

Jag kommer ihåg genom smärta i min kropp, jag kommer ihåg plötslig terror, jag kommer ihåg och försöker att inte tvivla på mig själv.

Jag kommer ihåg kvävning utan orsak, jag kommer ihåg att jag försöker sova och kroppar som våldtar mig igen, jag kommer ihåg när jag försökte älska min partner och mitt inre ville ha våld.

Jag vet att minnen är fångna inuti min kropp, de försöker desperat att koppla ihop med sinnet.

Min instinkt är att koppla ifrån min kropp så mycket som möjligt – Jag faller in i musik, läsning, ätande, TV och så vidare för att vara ifrån kroppen.

Nu när jag har Twitter och Facebook, jag kan fly ännu mer.

Men kroppen pushar minnen in i mig, även när jag väljer att fly.

Desto mer jag springer, desto större blir smärtan och sorgen – så jag vet att jag måste vända om och konfrontera det förflutna, som vägrar vara tyst.

Det är ett förflutet fyllt av rum.

Rum i hotell, rum i lägenheter, rum ovanför klubbar, rum bakom bardisken.

Rum där allt jag kommer ihåg verkar vara detsamma, även om det är olika tider och många ställen.

Rum där att allt jag såg var sängen, kanske en plats för pengar, kanske att se en väg till badrummet.

Jag kommer inte ihåg hur många rum, bara vet att jag var en robot som såg någon säng – jag visste vad jag var, och kunde inte se en värld där jag inte var en hora.

Det är en förfluten tid uppbyggd av torskar.

Ett förflutet där jag inte visste att sex kunde hända med omsorg, med kärlek och utan smärta.

Ett förflutet där män trängde in i alla delar av min kropp – brytandes ner alla minnen att jag någonsin varit människa.

Ett förflutet där samtycke inte betydde något – när jag var köpt och såld, var kunde mitt nej ha någon betydelse ?

Ett förflutet där någon kunde ha mig som hans sexuella slav i veckor, ett förflutet där gruppvåldäkt var normalt, ett förflutet där tortyr utövades på min kropp.

Tortyr är alltid utövat på den prostituerade – vi är bara levande porr för torskar.

Så det är omöjligt att fullt ut komma ihåg det förflutna.

Men jag kommer ihåg tillräckligt för att veta att jag inte gjorde något för att behöva utsättas för sådant hat och våld.

Jag kommer ihåg tillräckligt att alla torskar torterar den prostituerade – även om det bara är mentalt eller genom att vägra se den prostituerade som fullt ut människa.

Jag kommer ihåg tillräckligt för att veta att våldet är norm inom alla led av sex handeln.

Jag kommer ihåg att jag lever idag enbart tack vare turen.

Jag kommer ihåg att jag är en abolitionist.

Översatt med tillstånd från http://rebeccamott.net/2015/01/06/fractured-memory/

Annonser
Det här inlägget postades i Main Category och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s