Mångfald

Ett utskjutande kännetecken–antagligen det mest utskjutande kännetecknet–av vår kultur är den totala intoleransen för och hatet mot mångfald. Nej, jag talar inte om den sortens mångfald där vi tolererar människor med andra färger på skinnet eller andra sexuella läggningar (så länge som människor fortfarande är vita) även om vi också många gånger inte tolererar dessa variationer. Jag talar ej heller om att stå ut med små svarta pojkar, så länge som de bär dyra skor tillverkade av små bruna flickor som är anställda, billigt, av kvinnliga förvaltare som bär manliga kläder och slår deras huvuden mot glasväggar i multinationella företag som ägs av vita män vars ändamål är att tjäna pengar åt sig själva och aktieägarna. Jag talar ej heller om homosexuella män (och kvinnor) som jobbar för samma företag. Jag menar inte ens bildade vita män som rasar mot sina egna privilegier. Allt det här är tolererat. Inget av det är mångfald.

Så komplett är vårt inpräntande i den här traditionen av intolerans för och hat mot mångfald att verklig mångfald i denna tid har blivit nästintill otänkbart. Verklig mångfald är flockar av vandringsduvor så stora att de mörkade himmelen för dagar i sträck, och det är isbjörnar i Maine. Mångfald är skogsbison i Pennsylvania, och urskog i Stockholm. Mångfald är kapaciteten för ett människosamhälle att konfrontera träd, fiskar, eller andra människor utan en tanke om hur de bäst kan utnyttja dem eller hur man gör om dem till profit. Mångfald är liv som lever utan att bry sig om produktion, men, istället, lever med uppmärksamhet mot speciella ögonblick som passerar, en och en, där de alla skänker nya skönheter och samtidigt bär oss närmare döden. Mångfald är hela samhällen så integrerade in i detaljerade landskap att landskapen själva blir mer komplexa, mer levande, mer dem själva, på grund av närvaron av samhällena. Mångfald är vatten i älvar så rent att man kan dricka det. Mångfald är floder som rinner från berg till hav helt utan att bli stoppad av dammar på vägen, utan att behöva passera genom turbiner. Det är lukten av lax som ruttnar för att göda skogen och för att föda laxens egna barn. Mångfald är ett överflöd av vilda varelser. Mångfald är komplexa språk och relationer som härstammar från specifika platser, och som inte är standardiseringar utöver ett större område. Mångfald är samhällen, och individer inom dessa samhällen, som beslutar om deras egna öden, beroende enbart av varandra och marken och ej bundna till, eller kontrollerade av, långväga väsen eller institutioner. Mångfald är danser inför jakt, danser för vårens regn, danser som binder ditt samhälle samman, danser som hjälper de döda att få en säker färd till andra platser.
Mångfald är livet som lever. Mångfald är livet levandes för sina egna syften, utan hänsyn till instrumentation. Mångfald är hundratusentals simultana danser som sömnlöst vävs samman, utan någon partner som kontrollerar den andra. Mångfald är det okontrollerade och okontrollerbara flödet av mänskligt och ickemänskligt liv, överflödet av mänskliga och ickemänskliga variationer. Mångfald är kapaciteten att uppleva andra i en myriad av vägar, där alla är beroende av omständigheterna och inte förutfattade meningar. Om vi inte kan uppleva andra i en mångfald av vägar så kommer vi förstöra den mångfald vi inte kan uppleva. Det är så längesedan som vi upplevde världen på detta sätt att vi inte längre upplever det som möjligt.

I ett nötskal så är vår kulturs verkliga respons till mångfald följande: Inget skall vara avsiktligt eller tanklöst tillåtet att få lov att förringa den centrala delen av vår kultur, mot monolitisk kontroll, mot produktion–som inte är något annat än att förvandla de levande (skogar) till de döda (brädor), de levande (berg) till de döda (aluminium burkar)–mot att utrota allt som är annorlunda. Med andra ord, det uppmanar till att utrota livet. Produktion är manifestationen i den fysiska världen av den psykiska processen objektifiering. Det är att förvandla subjektet (en ko exempelvis) till ett objekt. Genom att göra så, dödas nödvändigt subjektet, först inuti objektifierarens huvud, och sedan i den fysiska världen.

Produktion är dock inte slutmålet. Produktion, avgudat som det blivit, är inte gud som står bakom guden. Guden som står bakom guden är utrotningen. Vart tar oss produktionen ärligt talat ? Psykisk död. Emotionell död. Fysisk död. Och, som borde vara väldigt synbart för alla de som faktiskt lägger märke till vad som händer omkring oss, leder oss i en allt snabbare takt mot döden för alla levande varelser.

Annonser
Det här inlägget postades i Main Category och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s