Medvetande

Jaget börjar som en förlängning av den andande kroppen, världen, och sakerna omkring oss. Orkestrerade de plågor och välbehag av våra kroppar. Så träddungar, brickorna i golvet, och solskenet upplevs först inte som dumma eller ha avsaknad av medvetande. Ett barn korelaterar sitt inre medvetande tillsammans med himmelen, marken, vindens viskningar; ett samspel av den animistiska omgivningen.

Senare i livet, när barnet dras in det moderna verbala språket börjar detta sakta dö ut, när man via språket får lära sig att varken fåglar eller stormar är medvetande-att vindarna inte är ett dugg mer viljande än vad himmelen är medveten-och att människan ensam är den enda som bär medvetande i den här världen.

Så länge de flesta inte är villiga att återupptäcka det animistiska inom sig-som en gång fanns där när vi var barn-utan enbart leva efter den förgiftade verkligheten att det är naturen och vi, djuren och vi. Att det hela tiden finns en distinkt gräns mellan den verkligen världen och oss i allt vi gör. Hur vi uttrycker oss och beter oss gentemot varandra och alla andra, så kommer ingenting bli bättre.

Alla har varit barn. Alla har varit en del av det kosmiska. Ingen föds med denna förgiftade version av verkligheten inpräntad i sitt psyke. Tänk om människor bara kunde minnas igen….

Bild

Annonser
Det här inlägget postades i Main Category och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s