Maskulinitet är inte revolutionärt

Image
Revolutioner av alla typer håller fast vid att motstånd inom alla led är tvunget för att stoppa viktiga sociala orättvisor och förstörelsen av miljön. De här aktivisterna känner igen att de som sitter vid makten är fienden och att fienden inte kommer sluta förstöra såvida man inte tvingar dem att sluta. Att förstå innebörden av detta så anses militant aktivism att vara en godkänd metod med tanke på hur läget ser ut.
Applicerat korrekt så kan militant aktivism vara en orubblig dedikering att fysiskt ingripa, när så behövs, där kränkningar utförs på levande varelser och förstörelsen av samhällen. Denna typ av militant aktivism är oftast rotad i hälsosamma kollektiva normer och lojalitet till den kroppsliga integriteten av alla varelser.
Applicerat inkorrekt så blir militarism en förstärkning av mannens machoism. Det är ett alldeles för lätt språng, när det ges militariserad psykologi och ett auktoritativt påtvingande av maskulinitet.  För att lära sig mer om varför militarisering appliceras inkorrekt så måste vi prata om genus.
Genus servar som en funktion att arrangera makt mellan människor baserad på deras kön, vi kategoriseras i grupperna feminin eller maskulin. En för mig ypperligt bra beskrivning ges av författaren och anti-porr aktivisten Gail Dines, feminin kan karakteriseras av attityden ”fuck me”, medan maskulina har attityden ”fuck you”.
Robert Jensen, författare till den eminenta boken ”Getting Off: Pornography and the End of Masculinity” skriver; Att vara maskulin, ”att vara en man”, är ett dåligt köp. När vi blir män-när vi accepterar idén om att det finns något som heter maskulinitet, till vilket vi ska anpassa oss efter-byter vi ut de aspekterna hos oss själva som är värda att leva för mot en ändlös kamp för makt, som i slutändan, är en illusion och destruktiv inte bara mot andra men även oss själva.
Det maskulina destruktiva manifesterar i mäns våld mot kvinnor och mäns våld mot världen.
Feministiska författaren och aktivisten Lierre Keith noterar, ”Män blir ”riktiga män” genom att bryta gränser, oavsett om det är sexuella gränser av kvinnor, kulturella gränser av andra människor, politiska gränser av andra länder, genetiska gränser av andra arter, biologiska gränser av levande samhällen eller fysiska gränser av atomen själv”.
På tok för ofta så händer det att politiskt radikala kollektiv eller subkulturer, i de flesta fall, skoningslöst utmanar legitimiteten av de rådande maktsystemen men av någon anledning kan de inte ha tid/rum att analysera genus systemet. Många av dessa grupperingar omfamnar aktivt manlig dominans-patriarket, den ledande religionen på planeten-även om de inte säger det rakt ut, med uttal som ”anti-sexism”. Eller så kan sexism helt enkelt inte vara något man vill prata om alls. Oavsett vilket så går manliga privilegier oemotsagda, medan publika hyllningar av sadism och gräns-brytande maskulinitet förblir normen.
Det här ramverket möjliggör det rebelliska ”fuck you” bland män att inte bara riktas mot de som idag sitter vid makten, men mot alla inom deras närhet som har gränser som ska raseras, makt att sträva efter. Det borde vara uppenbart att agera med alla tänkbara medel för rättvisa inte är detsamma som att bryta ner gränser hos dem som man anser är ens fiender, som i fallet med maskulinitet är nästan alla runtomkring.
Men det är inte självklart. Därför kan en grupp av manliga själv-titulerade radikaler ta kort på kvinnor som inte höll med dem om deras åsikter och placera inuti en toalettstol. Därför ökar våldtäkterna idag bland grupperingar som slåss för att bevara jordens skogar och våldtäkterna ökar inom den globala punk scenen.
 Därför fortsätter män i den dominanta kulturen att konsumera extremt förnedrande pornografi och försöker sedan i praktiken utföra detta mot kvinnor de möter i sina liv. Med alla medel tillåtna, för dessa män, så slutar det med ett utförligt sadistiskt själv-uppfyllande och som ges näring av farligt själv-hat.
Med tanke på att de flesta militanta grupper har tagit den här approachen som en given faktor, så måste vi aktivt agera mot detta i favör för äkta politik och rättvisa. Svaret är feminism, som Andrea Dworkin definierar som ett krig mot det maskulina.
Vid sidan av att motsätta sig maktsystem såsom rasism, kapitalism och civilisationen, så måste vi också lära oss att motsätta oss manlig dominans, även när vi finner det inom vår egen aktivism.
Det här är speciellt viktigt i direkta konfrontationer med makt. Lierre Keith säger: ”Vi behöver undersöka upprop för våld genom en feministisk lins som är kritisk mot den maskulina normen. Många militanta grupper är mer en ursäkt för män att slå till i den billiga spänningen av det manliga egot, lössläppt från sociala restriktioner genom större och bättre eldkraft: äkta män använder skjutvapen”.
 Att börja jobba med att stöta bort den här mentaliteten så kan radikala män börja praktisera att gå åt sidan medan kvinnor tar och agerar rollen som ledare. Maskulinitet behöver utmanas, och det måste män göra själva. Men, män behöver också lära sig att lyssna mer, ta lärdom av kvinnor omkring dem och lära sig att bli bättre allierade. Världen klarar inte av fler nedbrutna gränser;  männen har redan forcerat så många, oavsett om vi talar om kollektiva, enskilda organismer eller personliga. Vi behöver en äkta motstånds kultur, som inkluderar en lämplig militarism. Och om några ska vara rustade så är det feminister.
Annonser
Det här inlägget postades i Main Category och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s